Nu har vi lagt oss vid poolen igen och så där.
Är svårt att hålla humöret uppe och när jag inte har något att göra då kommer tårarna, älskade Fia ❤
Natten var sval så det var riktigt skönt bara dåligt att jag somnade i tårar och sen drömde mardrömmar om Fia, Moa och hela min familj.
Tror det kan vara svårt för utomstående att förstå hur mycket Fia betytt för mig och alla i min familj, hon har ju trots allt funnits hos mig den större delen av mitt liv. Hon är en familjemedlem och det känns verkligen att man tappar något.
Men nu vet jag ju att hon har det bra, att hon kan se och höra igen, slippa epilepsin och tumören. Nu är hon i hundhimlen med Bamse och sin mamma. Där hon kan ligga i sin älsklings fåtölj, med tända ljus och mysa, gå på skogspromenader och allt annat hon gillar att göra. Fia ❤
Nu njuter jag inte av solen och värmen, nu längtar jag hem.
Andreas är så bra att ha vid sin sida han behöver bara finnas till så känns allt lite bättre. My love ❤
Det är en konstig resa för mig det här, tror egentligen att det var fel tillfälle att åka, har aldrig riktigt kunnat slappna av då jag har så mycket hemma att ta itu med och mitt psyke var inte i rätt läge om man säger så. Men det är ju klart att jag har det trevligt och det är ju inte alls dumt att vara här. 8 dagar to go.
Borta bra, men hemma bäst!
Love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar